CathrineEriksson

Det går alldeles för fort och jag börjar känna mig gammal.
Man kanske inte ser det i spegeln så tydligt än men det finns andra sätt.

Sedan Svea kom så går det ju inte att blunda längre, hon håller ju på att bli så stor!

Kolla på den här bilden:

Jag, Fia, Svea och Stella hade mys på Kaffestugan dec förra året.
Svea hade fullt upp med att sno inredningen och att äta upp mammas
mat (vilket hon iofs fortfarande gör) Stella var bara ett litet "bebispaket".
Dom var ju så små (jag oxå..)

Tiden går och Svea presterar en massa nya grejer, men inte hennes mamma.
Det kanske är där problemet sitter, gammal hederlig prestationsångest.
Jag har ju sådana duktiga kreativa vänner som har en massa projekt för sig.
Själv är jag sjuk, och i den här sjukstugan händer det inte mycket för tillfället.
Som tur är tyckte gud att jag förtjänade världens bästa mamma som sysselsätter Svea
medans jag är ur form. vi låg i sängen och mysta imorse och det lät så här:

Mamman: -Svea du måste ju äta nån frukost, eller hur?
Svea: - Inte alls.
Ett par minutersmys passerar och en flaska välling levereras av den alldeles för
snälla mormodern.
Mamman: - Drick upp din välling nu, snart måste vi gå upp!
Svea: - Men vänta lite mamma.
Mamma: - Nu måste vi gå och klä på dig annars kommer du för sent.
Svea: - Men dricka upp den först mamma.

Hon har fått en fantastisk manipulativ förmåga och är bara 2 år :)
Var ska detta sluta?

Och för er som undrar så har vi inte anställt mamma Eva som butler, vi är
inneboende här på oviss framtid.

Kram