CathrineEriksson

Helgen har passerat i en rasande fart. Det blev jobb heeela lördagen lång
hos morbrors skoterfirma. Det var så sjukt mycket folk. Svea var med på
modevisningen och charmade nog varenda kotte när hon tultade fram i takt med musiken.
Jag som tvivlade på att hobn ens skulle vilja gå 2 meter stod där med tårar i ögonen
och var sååå stolt, vilken naturbegåvning!

Sveas pappa och Bille (min gamla vovve) kom ut och hälsade på och jag blev överöst
av pussar av en överlycklig liten kille (hunden alltså) Oj vad det högg till i hjärtat, jag saknar
den lilla skiten så mycket...

Det blev bara hem och vända och hoppa i partyblåsan, var minst sagt en aning sliten men
man är ju inte den som bangar. Och vad glad jag är för det! Det var så jäkla kul och tro mig,
den här tjejen somnade med ett leende på läpparna :)

Söndagmorgon var det bara att kliva upp och packa in mamma, Svea och hästen och dra iväg
på tävling. Wadesch var helt galen att rida fram till första klassen men när vi väl kom in på banan
så fokuserade hon på det hon skulle göra och vi fick till en kanon runda och blev 2:a av 50 ekipage.

Vad som hände sen har jag inget svar på, hon blev cool lugn till nästa klass och när det blev dags
att starta så hade nog både häst och ryttare slagit på off knappen. Hon skötte sig och gjorde sitt bästa
med tanke på att ryttaren red så dåligt att det kommer gå till världshistorien som lågvattenmärke
i den här ryttarkarriären. Så istället för att glädjas över det fina resultatet i första klassen åkte jag hem
med tårar i ögonen. Så arg på mig själv för att jag svek min fina häst och för att jag gjorde all fel man
nog tänkbart kan göra.

Här är hon ialla fall, min fina nya sessa:




Och tack till Sarah och Milton som kom och tittade!
Milton är förresten världens sötaste bebis, inte konstigt med
Sarah som mamma ;)