De e bar å åk!
Det stämmer då fan inte i min sport.
Idag har båda hästarna fått trimma banhoppning med blandade resultat.
Jag blir så trött påmig själv ibland. Man tränar och tränar och ändå blir man
inte så där bra som man vill, typ som den där Baryard, henne har ni nog hört om ;)
Men skam den som ger sig!
Lunchhäng
med fd favoritsvägerskan Anna (hon är fortfarande en favvis) och Sveas
kusin Ella. Dom är grymt lika småbrudarna. Fyller tom år samma dag fast
med ett år mellan sig.
I em blir det träning här hemma på gården för Kristina "tusse" Ekman.
Mer om det senare.
Kram
Konservativ
till teknikbiten. Ett telefonbyte för mig innebär en massa vånda och ångest
och dom där dagarna innan man verkligen fått snurr på grejerna och känner
sin mobil så bra att man kan sms:a fast man knappt kan gå (ett vanligt stadium
som inträder i kontakt med alkohol) känns oändligt jobbiga.
Jag har väntat i veckor på att min I-phone ska komma, jag har förberett mig genom
att kapa ner naglarna ovanligt kort för att vara jag, alltför att övergången till ett liv utan
vanliga hederliga knappar ska gå så smärtfritt som möjligt. Min Nagerlteknolog (det går
även bra att kalla henne Maria) döpte dom till I-phonekompatibla.
ikväll efter jobbet fick jag äntligen hämta den, skräckblandad förtjusning!
Efter ett par timmars pysslande kan jag både svara i den och få i väg sms,
men jag saknar min gamla trotjänare Sony Ericsson 800I, den har stått ut med
mycket och den har verkligen förtjänat sin pension :)
Om i undrar varför texten är kursiv så har jag inget bra svar på det...kom åt
knappen och sen fanns det minsann ingen ångervecka.
Saknar sommaren, värmen och det ljusa håret.
Och bloggkommentarerna oxå för den delen...
Mitt allt
Svea är förresten min hejaklack när vi är på tävling,
-Heja mamma! ropar hon innan jag ens fått startsignal.
Min sötnöt.
lågvattenmärke
Helgen har passerat i en rasande fart. Det blev jobb heeela lördagen lång
hos morbrors skoterfirma. Det var så sjukt mycket folk. Svea var med på
modevisningen och charmade nog varenda kotte när hon tultade fram i takt med musiken.
Jag som tvivlade på att hobn ens skulle vilja gå 2 meter stod där med tårar i ögonen
och var sååå stolt, vilken naturbegåvning!
Sveas pappa och Bille (min gamla vovve) kom ut och hälsade på och jag blev överöst
av pussar av en överlycklig liten kille (hunden alltså) Oj vad det högg till i hjärtat, jag saknar
den lilla skiten så mycket...
Det blev bara hem och vända och hoppa i partyblåsan, var minst sagt en aning sliten men
man är ju inte den som bangar. Och vad glad jag är för det! Det var så jäkla kul och tro mig,
den här tjejen somnade med ett leende på läpparna :)
Söndagmorgon var det bara att kliva upp och packa in mamma, Svea och hästen och dra iväg
på tävling. Wadesch var helt galen att rida fram till första klassen men när vi väl kom in på banan
så fokuserade hon på det hon skulle göra och vi fick till en kanon runda och blev 2:a av 50 ekipage.
Vad som hände sen har jag inget svar på, hon blev cool lugn till nästa klass och när det blev dags
att starta så hade nog både häst och ryttare slagit på off knappen. Hon skötte sig och gjorde sitt bästa
med tanke på att ryttaren red så dåligt att det kommer gå till världshistorien som lågvattenmärke
i den här ryttarkarriären. Så istället för att glädjas över det fina resultatet i första klassen åkte jag hem
med tårar i ögonen. Så arg på mig själv för att jag svek min fina häst och för att jag gjorde all fel man
nog tänkbart kan göra.
Här är hon ialla fall, min fina nya sessa:
Och tack till Sarah och Milton som kom och tittade!
Milton är förresten världens sötaste bebis, inte konstigt med
Sarah som mamma ;)
I´m back!
Har ridit både Wadesch och Carrera, den första i beckmörker
och den andra i ridhuset. Klev innan för dörren vid elva så
en timme fredagsmys för "ensamma mamman" innan klockan
slår lördag.
Att jag kallar mig "ensamma mamman" beror på alla roliga pikar
från mina brudar, dom är bra sugna på att anmäla mig till "Ensam
mamma söker" eller Karins favvis "Bonde söker fru". Jag säger bara
en sak: GLÖM DET! Jag kan ragga själv om jag är sugen, tyvärr
är utbudet på den här orten lite begränsat och egentligen tror jag bara
mina kära vänner är lite mediakåta och vill sitta i tv och välja ut killar
åt mig ;)
Imorgon är det en riktig stor högtid i mora: Skoterns dag!
Det innebär för min del att jag som vanligt under tvång står i
kassan på min morbrors firma och ler ljuvt åt alla skoterintresserade,
tro mig, man får se ett stort spektra av människor och det är faktiskt
riktigt roligt.
Kvällen skall spenderas med brudarna och en ordentlig fest, efterlängtat!
Outfiten är klar och ni får självklart bilder sen.
Skulle verkligen behöva lite semester...
Men det finns planer så det är inte omöjligt :)
Jag har problem att ladda upp nya bilder på blogg.se
så ni får hålla tillgodo med de här:
Trygg och trött i vaggan hemma på Agdur
Ser ni likheten?
Dagis bild nr 2.
Tänk att det kan hända så mycket på 2 år!
Dom här brudarna hittar ni i kassan på Görans Motor i morgon.
Natt på er!
glöm det..
hälsostatus på ett rättvist sätt. Det är 3:e dagen med sjuktuga och nu börjar
jag krypa på väggarna. Efter att ha hotat min mor med ett ev kommande
nervsammanbrott skjutsade hon mig till thaikiosken och hem igen. Jag och Svea
lekte lite med vårrullarna och byggde diverse suspekta figurer.
Att vara instängd med feber ger mig hjärnspöken och jag är inte stolt
över att vara som en urvriden disktrasa som desperat väntar på insats-
styrkan som aldrig kommer. Hjärnan fungerar inte riktigt när man är sjuk,
det är ungefär som att vara full:
"i said i wouldn´t call but i´m a little drunk and i need you so..."
Någon mer som känner igen sig?
Myggan kollades idag igen och är INTE dräktig längre. 30 laxar rakt ner
i sjön, dom hade jag och Svea kunnat spendera en månad i thailand för.
Känns inte OK!
Imorgon ska jag vara frisk. Och är jag inte det ska jag spela frisk så
bra så så att jag lurar mig mig själv. Så ser ni mig någonstans likblek
med gropar under ögonen så spelar ni bara med och säger att jag är
fräschare än någonsin, deal?
over and out.
Tiden.
Det går alldeles för fort och jag börjar känna mig gammal.
Man kanske inte ser det i spegeln så tydligt än men det finns andra sätt.
Sedan Svea kom så går det ju inte att blunda längre, hon håller ju på att bli så stor!
Kolla på den här bilden:
Jag, Fia, Svea och Stella hade mys på Kaffestugan dec förra året.
Svea hade fullt upp med att sno inredningen och att äta upp mammas
mat (vilket hon iofs fortfarande gör) Stella var bara ett litet "bebispaket".
Dom var ju så små (jag oxå..)
Tiden går och Svea presterar en massa nya grejer, men inte hennes mamma.
Det kanske är där problemet sitter, gammal hederlig prestationsångest.
Jag har ju sådana duktiga kreativa vänner som har en massa projekt för sig.
Själv är jag sjuk, och i den här sjukstugan händer det inte mycket för tillfället.
Som tur är tyckte gud att jag förtjänade världens bästa mamma som sysselsätter Svea
medans jag är ur form. vi låg i sängen och mysta imorse och det lät så här:
Mamman: -Svea du måste ju äta nån frukost, eller hur?
Svea: - Inte alls.
Ett par minutersmys passerar och en flaska välling levereras av den alldeles för
snälla mormodern.
Mamman: - Drick upp din välling nu, snart måste vi gå upp!
Svea: - Men vänta lite mamma.
Mamma: - Nu måste vi gå och klä på dig annars kommer du för sent.
Svea: - Men dricka upp den först mamma.
Hon har fått en fantastisk manipulativ förmåga och är bara 2 år :)
Var ska detta sluta?
Och för er som undrar så har vi inte anställt mamma Eva som butler, vi är
inneboende här på oviss framtid.
Kram
Döden - nästan
En natt på badrumsgolvet med huvudet i toaletten.
trodde att dset var magjuka men när tempen kryper
upp mot 39 grader lutar det mer åt influensa.
Dagens glädjeämne - Svea - som knäppt sitt
första" skolfoto" få dagis.
Lugna gatan
det resulterar i att klockan närmar sig 10 och hon fortfarande sover.
Alltså lyxar jag med frukost i sällskap med min HP och rostisar och juice.
Det har varit lite konstiga dagar, att vara hemma och vara sjuk innebär
lots of time för funderingar. Min hjärna har gjort lite revolutionerande
upptäckter...om mig själv alltså. Det är väldigt skönt när man kommer till
insikt och fattar en del beslut...att sen omsätta dom till praktiken är en
helt annan sak. Miss FEGIS - det är jag det :)
Nu kommer min sessa tultande och mumlar:maaammmaa...fortsättning senare.
Sarah - jag saknar dig, men snart ses vi!
Fan för hösten.
Bild från musik och motor festivalen i Älvdalen.
Jag har aldrig varit och kommer aldrig att bli någon höstmänniska.
Det är fruktansvärt det här regnet, blåsten och kylan - visserligen
för varmt för fjällräven och för kallt för mina sommarjackor,
eftersom jag börjar bli gammal och lite snål så går jag ju runt och fryser
och blir lite småsur varje gång jag går utanför dörren.
Febern fick jag visst oxå på köpet. skit.
Det får gärna vara vinter eller sommar men resten kan vi skippa- Nog om det!
Något eller någon som däremot går bra är Wadesch, nytillskottet. Jag glider
mest runt och glassar (känns det som) i ridhuset. Efter en tung
dag på jobbet är 600 kilo häst i harmoni ren terapi för mig.
Jag borde spendera lite mer tid på gymmet. (dvs. försöka gå dit överhuvudtaget)
Som ni ser på bilden så har sommaren gjort mig gott,lite för gott.
Har gått från att vara smal till att bli kurvig men försöker att gilla läget,
det kommer ju alltid sämre tider när det är bra att ha lite att ta av som man säger ;)
Idag sa Svea DET för första gången: ÄLSKAR DIG MAMMA! men det lät mer såhär:
- Ääälsar di mamma. Mitt hjärta håller på att bli stor och jag blir som ett geléhallon
varje dag av att vara i hennes närhet.
Gonatt på er nu.
Lyckan
Förlåt för mitt gnälliga jag häromdagen. Alla har vi dåliga dagar.
Lyckan finns ju här, idag har solen glödit på höstlöven, Svea är underbar
och jag har varit ledig 5 dagar i rad.
Efter Rerras konvalecens har det varit ovanligt motigt, hon är aldrig särskilt
samarbetsvillig på hemmaplan. Hon glänste till häromkvällen när hon fick jobba
på hinder men annars är det som att rida en åsna med grym träningsvärk.
Hon prövar mitt tålamod till den yttersta gränsen men jag vet ju att det finns
är stjärna i henne. Vi går nu in i en lång tung period av vinterträning och jag ska försöka
ha mina hästar i toppform tidigt nästa år. Som tur är har vi fått tillökning i stallet
(ja jag är galen) Wadesch har flyttat in, 7 årigt KWPN sto med massor av kapacitet och arbetsvilja
men det krävs mycket jobb och vi har börjat om från början och bygger från grunden.
Vi har varit ute på två tävlingar och gjort fina rundor men hittills på 1 meters nivå.
Mycket häst idag. Kommer lite annat snart :)
Natt Natt
Tomt
Livet bara snurrar fortare och fortare, jag lägger min själ i Svea och hästarna.
Tränar hårdare och hårdare. Det har blivit som en drog för mig att göra så mycket
som möjligt - då behöver man inte kliva ur sin bubbla och känna efter.
Det där med kärleken som andra skriver om i sina bloggar har jag blivit en mästare
på att fucka upp. Jag har nog glömt bort hur man gör eftersom jag bara vänder den
ryggen.
Men det finns en kärlek som jag inte behöver dela med någon. Hon har hunnit bli
2 år och med en blandning av Ståbis/Eriksson i generna kan vi utan att överdriva säga att
hon har ett humör som inte är att leka med.
När tiden står stilla ibland klättrar jag på väggarna i frustration över att ingenting händer,
jag bara väntar väntar och väntar - på livet.
upptagen
Har haft fantastiska dagar med nära och kära, fest, middagar, mamma och
Svea mys och en massa träning. Har plågat min kropp så den värker och
det är så skönt.
Jag lovar, det kommer en massa bilder och rapporter om det ni missat
men nu är jag upptagen med att lyssna på winnerbäck. Sitter uppkrupen i
M´s soffa iklädd mjukiskläder. Även om en del smutsvatten flytit under
broarna så har man väl rätt att njuta av dagen och den är och har varit underbar.
Jag och dagens träningssällskap.
snabb bloggning pga. åska
precis den här veckan förra året. Åskans fel!
Svea hängde några timmar med sin pappa och hans nya familj,
då passade jag på att springa intervaller i hemus. Kom tillbaka
till bilen och flåsade som en halvkokt gris. En medelålders dam kikade
nyfiket och en smula imponerat på mig och undrade om jag hade gått
ut hårt idag. Mmmm...muttrade jag och skyllde på att det var väldigt
kvavt. Om hon hade vetat att jag blev så där slut av att springa halvmilen
så skulle hon skrattat åt mig.
Har avverkat ett lyckat dressyrpass på Rerra och lunchat på strand med
Sofia och Karin.
Ikväll blir det rättvik med brudarna, mer om det får ni höra imorgon!
Bröllopsyra
Lördagens bröllop visade sig bli både dop och bröllop.
Oberskrivligt vackert ochh sååå romantiskt. Självklart
grinade jag så att lösfransarna lossnade och fick lov att
limmas på plats igen.
Sofia (och självklart även Stefan) var så vacker i sin rosa
klänning och sina blonda lockar. Hittar inte kabeln till kameran
men 3 bilder togs med mobilen och dom ska ni självklart få
ta del av!
Finaste fru Jemthans och jag
Svea tog det hela med ro och nallade av middagen innan den börjat.
Svettigt som tusan i solskenet men strålande väder och i bakgrunden skymtar
vi världens trevligaste bordsgranne Hasse.
Den här bilden lånar jag av bruden :)
Tack för att vi fick dela er dag! nu blev man ju inte mindre sugen på bröllop...
finns ju dock vissa tekniska problem...som en brudgum :)
Idag har jag och Svea hängt med bästa Karin och Ella
vid orsabadet. Jättemysigt med vilken pärs. Svea åkte rutschkana
ungefär 410 ggr och mamma skulle hålla handen varje gång :)
Färg fick man ju ialla fall!
Tack för det trevliga sällskapet!
Mofflan och Snålisen.
Imorgon ska Svea vara med sin pappa ett par timmar. Det var en
månad sen dom sågs sist så vi får se hur det går.
Kramar
Fullt ös.
6 km och det räckte för att jag skulle bli helt slut.
Allt inhandlat och klart inför dopet redo att hoppa
in i duschen när telefonen ringer och meddelar
att det är maskinhaveri igen.(vi är mitt i höskörden)
Som den lilla bonde jag är så spänner jag såklart fast
Svea och bilstolen med ett spännband i Jeepen och sticker
ut. Nu är ju jag ingen mekaniker som kan ordna det här
men jag måste ju kolla läget...dessutom lyckas vi ju såklart
få bensinstopp och får lifta hem. Bra jobbat!
En liten lägesrapport bara...men jag är laddad idag, det är bra!
Bilder från kvällen kommer.
Heligt förbannad.
Många av er vet jag vilka ni är. Ni är mina nära, kära
och om inte det så ialla fall mina vänner och bekanta.
Det andra delen är de som aldrig skulle kommentera,
som mest läser för att väntar på nått smaskigt eller
för att få läsa att jag mår dåligt eller något likanande.
Ovanstående är den största anledningen till att min blogg
handlar mest om hästar, Svea och träning. Förr i tiden var jag
trygg och jäkligt naiv. Jag började blogga när Svea växte i magen
och jag ville att hela världen skulle få dela vår lycka. Nu i efterhand
vet jag att det finns personer som absolut inte ville se mig lycklig som
följde den här bloggen för att tillfredställa sina egna intressen - men that´s
life och den risken får man vara medveten om när man bloggar!
Igår behövde jag en timeout och skämde bort mig på Emma spa.
Behövde verkligen det! Min härliga ansiktsbehandling var en present
från världens bästa Henrik (Sveas gudfar)
Livspusslet är komplicerat, och mer än någonsin för tillfället. Ikväll
har jag varit väldigt förbannad och även ledsen, jag antar att jag kanske
har mig själv att skylla, jag är och har varit väldigt förvirrad och det
står nog komplicerad i pannan på mig.
Och så var det skit i det blåa skåpet igen...
Det jag jag skrev i ett tidigare inlägg här i veckan tar jag tillbaka.
Jag vill visst ha en familj. Småsyskon till Svea, ett stort hus, kärlek
och nån som skulle gå genom eld för mig. Om jag kunde hitta hela det
där paketet skulle jag inte tacka nej. Det svåraste är att få mitt eget hjärta att
slå snabbare (förutom för Svea då) Jag tror att jag blir en kallare människa
med åren.
Nu ska jag släppa allt för ikväll och satsa på morgondagen då det är dags för STELLAS
dop. Kommer att köra på vattenfast mascara då det inte känns helt omöjligt att
det skulle kunna bli ett bröllop :)
Utbrott.
Jag är som den där vulkanen på island (den där som ingen kan namnet på),
jag kan ligga vilande väääldigt länge och sen börjar det bubbla under ytan
tills det bara svämmar över med glödande lava.
De sista dagarna har jag kännt mig fruktansvärt irriterad på det mesta. När folk
har försökt föra en diskussion med mig har det kunnat låta så här:
-Prata INTE med mig för då fräser jag bara!
alternativt:
-Jag är grinig, passa dig annars blir vi jävligt osams!
Jag är alltså en riktig skräcködla MEN jag har ju faktiskt så pass mycket hyfs
att jag varnar för mitt dåliga humör. Mycket sofistikerat av mig :)
Och förresten så syns det ju ialla fall när jag kommer...och gult ska man ju bli glad av!
Det uteblivna humöret kan ha att göra med den totala bristen på socker
i mitt liv. Veckan som gått har jag varit så sjukt nyttig. Jag har kört flera pass på
gymmet, jag har suttit i sadeln varje dag och jag motionerar allt och allai min närhet,
Louise är in trogna följeslagare på promenaderna och kan inte hon så har Henrik eller mamma
fått rycka in. Men jag får passa mig för att motionera mamma för mycket, hon väger mindre
än mig för fösta gången på 26 år och det triumferar hon ivrigt med varje dag när vi har invägning,
jag kan bjuda henne på det :) 
Har ni sett vilken goding jag har?
Det händer så mycket spännande nu, hon pratar nästan lika mycket som sin
mamma. Va månde bliva??? 
Jag har unnat mig en ny hood från Peak. Ljuvlig är den och den fick följa
mig och Henrik på bio i tisdags. Måste ha sett roligt ut när Henrik
mumsade popcorn och cola och jag hade tryckt ner en banan och en flaska
vatten i min minimala friis väska. A-team såg vi och den var otippat grymt
bra! Den här tjejem älskar action, blä för drama och sånt skit :)
Det har jag redan nog av i mitt liv ;)
Sov gott godingar!
(och tack gud för att mobilen höll när jag slängde den i väggen...)
I´m going off to rehab baby...
Kortet glöder till det är tomt, fast jag har kläder
i ett sjukligt överflöd så måste jag ha nya. Egentligen
kommer dom aldrig till någon större användning, jag
går ju mest här hemma på gården i mina gula gummistövlar,
mockar skit och borstar hästar.
Men vem kan säga nej?
Och skorna i garderoberna och flyttlådorna vill ju ha nya kompisar:
