Bara tårar.
Hem och ut och gå med Billie (vilket visserligen var trevligt)
Sen skulle vi vara inne hos mamma innan jag skulle iväg på
föräldrakurs. Men Trulz och Billie hamnade i slagsmål och efter
det var dom i luven på varandra. Fick lov att åka och lämna tillbaka
honom. Grinade på väg därifrån och kände mig som världens
sämsta hundmamma.
Satt still i en massa timmar på kurs och
fick höra om hur jobbigt allt var efter att man fått barn och vart man
skulle vända sig när förhållandet knakade i fogarna. Vadå när?
Kunde dom inte sagt OM. tråktanter. Så jag grinade såklart efter det oxå.
Orkade inte rida och kände mig trött i kroppen, det dåliga samvetet
kom som ett brev på posten. Pratade med P-Å på telefon som skulle
trösta. Samtidigt är jag arg på honom för att han inte jobbar hemma
och han skulle kunna ha Billie med sig på dagarna och jag skulle
slippa oroa mig för att vara ensam med en bebis.
Deppar med en smörgås och oboy. Får se om vi kan komma på några
lösningar till problemen men ikväll har jag dragit ner rullgardinen.
Jag tycker sånt beror mycket på attityd också, har man en bra inställning själv t.ex. att allt löser sig, då gör det ju det också. Sen att Henke råkar vara världens lataste som glider fram på en räkmacka och oftast inte gör nåt känns ju mindre kul. Men då försöker jag tänka att man inte kan ändra nån annan än mig själv, tills jag blir trött och ändå tjatar och gnäller hål i hans huvud (vilket han förtjänar). MEN! Alla har det inte så. Fast min amatörmässiga undersökning visar att nästan alla föräldralediga mammor gör typ allt hemma så se till att P-Å också är föräldraledig, om du kan!! Väldigt viktigt att dom får inse hur mycket tvätt, disk, och hus man tar hand om när dom inte är hemma. Dom tror att man är "ledig" hela dagarna fast man tar hand om barnen. Jag tänkte försöka muntra upp dig lite, men vet inte om jag lyckats särskilt bra..?! En stor kram till dig iallafall!
